Äntligen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Den 29:e maj kl. 19.50 ringde de på dörren! Polisen kom och berätta en sak!
Följ med oss till bilen, jag öppna dörren och där inne satt mina älskade barn! Mina små söta kids satt där. Å dom va hela och fina! Adrian skrek maammmmmmmmmma.. De va så underbart att höra! Ni alla som har stöttat mig i det hela ska ha ett stort TACK!! Speciellt Jessielarsson du e för go, tack för alla kommentarer du har skrivit å stöttat mig.. Stor kram till dej!
Har precis lagt adrian och tjejerna. Dom va så trötta.. Dom va så trötta så de va ingen mening med att ge dom mat. Sen hade stefan berättat att dom precis hade ätit.. Äntligen e mina kids här!! som jag har väntat!
Stefan å tjejen e på polishuset!
Nae nu ska jag snutta på mina barn!!
TACK EN ENGÅNG JESSIE!!!
Jag fäller tårar!! Äntligen kom dom till dig!!! Gud så skönt. Vad glad jag blir, du anar inte hur glad jag är att dom är hemma igen. Du kan ju tänka dig vad gott ni kommer sova i natt, iaf barnen. Du kommer ligga i sängen med ett lyckorus av att dom är hemma och säkert en oro att det ska hända igen. Nä, nu spekulerar jag bara. Jag hoppas att du får sova gott inatt. Det kommer jag göra nu iaf. Äntligen är dom där dom hör hemma, hos sin mamma!
